Nolleffektreaktorn
En forskningsreaktor med låg effekt för reaktorfysikaliska studier. Trots numreringen kom R0 efter R1. Den ska inte heller förväxlas med den senare reaktorn R2-0.
Läs mer ↗MARVIKEN · SVERIGE
Marvikens kraftverk
En svensk plats i reaktorsäkerhetsforskningens historia
Marviken byggdes som ett kärnkraftverk men togs aldrig i kärnteknisk drift. Den oanvända reaktorn blev i stället en unik plats för internationell forskning.
Ett nytt syfte.
Ett bestående bidrag.
Marvikens kärnkraftverk, utanför Norrköping, byggdes som en del av Sveriges tidiga kärnenergiprogram. Reaktorn laddades aldrig med kärnbränsle och kärnkraftsprojektet lades ned 1970.
Anläggningen kom ändå att ge ett viktigt bidrag till kärnkraftsindustrin. Med början 1972 och vidare genom slutet av 1970-talet genomfördes multinationella reaktorsäkerhetsexperiment i full skala vid Marviken. Forskarna undersökte reaktorinneslutningens beteende samt vatten- och ångflöden vid simulerade olycksförlopp.
Ytterligare försöksprogram fortsatte under 1980-talet. Anläggningen erbjöd en sällsynt möjlighet att studera dessa fenomen i full skala och gav mätdata som användes för att bedöma och förbättra reaktorsäkerheten.
- 1970Kärnkraftsprojektet läggs ned
- 1972–1973Inneslutningsexperiment i full skala
- 1977–1979Multinationella kritiska flödesförsök
TEKNIK / IAEA:S ARKIV
Marvikens reaktortank
IAEA:s samtida beskrivning visar omfattningen av Marvikens tekniska ambitioner. Fotografiet visar arbetare som kontrollerar borrningen för 76 röranslutningar i tankens nedre flänsade del.
Tanken bestod av 8 och 15 meter långa sektioner, med 76 mm molybdenlegerat stål och 5 mm rostfri beklädnad. AB Atomenergi konstruerade ett särskilt flänsförband. Leverans planerades till mitten av 1966. Den planerade kokartungvattenreaktorn skulle ge 140 MWe, med möjlighet till 200 MWe genom intern nukleär överhettning. Det var konstruktionsplaner: reaktorn laddades aldrig med bränsle.
- 76
- nedre röranslutningar
- 8 + 15 m
- tanksektionernas längd
- 76 mm
- legerad stålvägg
- 5 mm
- rostfri beklädnad
01 / EN FASCINERANDE RESVÄG
Från Stockholm till Marviken
En fascinerande utflykt genom svensk industrihistoria: en tågresa, en biltur längs Bråviken, en färjeöverfart och en promenad i landskapet kring Marviken.
- 01
Stockholm → Nyköping
Ta ett tidigt tåg från Stockholm till Nyköping och börja en dag längs kusten söder om huvudstaden.
- 02
Nyköping → Bråviken
Hämta en hyrbil i Nyköping och kör mot Bråviken. Skog, odlingslandskap och kustbyar kantar resan.
- 03
Över vattnet till Vikbolandet
Ta färjan på Skenäsleden över Bråviken mellan Säter och Skenäs och fortsätt över Vikbolandet mot Marviken.
- 04
Marvikens kustlandskap
Utforska omgivningarna, njut av en picknick med utsikt över kraftverket och stanna till i den lilla fiskebyn Granvik på hemvägen.
Kraftverket är för närvarande stängt för allmänheten. Respektera skyltar och stängsel.
Information om Skenäsleden ↗02 / Marviken på film
Den blomstertid nu kommer
Marvikens industrimiljö förekommer också på film. Området var inspelningsplats för Den blomstertid nu kommer, internationellt känd som The Unthinkable – en svensk thriller där landet utsätts för ett mystiskt angrepp.
Möt Crazy Pictures
Filmkollektivet från Norrköping arbetar tillsammans från idé till färdig film. Den blomstertid nu kommer var deras första långfilm. Den följdes av UFO Sweden 2022.
Mer från kollektivet
- UFO Sweden (2022)Ett science fiction-äventyr och kollektivets andra långfilm.
- Poesi för fiskarKortfilmsserien som bidrog till att göra kollektivet känt.
- Vaskduellen · Övertidskrig · GillaAndra kortfilmer som finns i Crazy Pictures egen filmografi.
03 / HISTORISKT SAMMANHANG · 1945–1972
Sverige och kärnvapenfrågan
Efter andra världskriget undersökte Sverige möjligheten att skaffa kärnvapen. Försvarets forskningsanstalt, FOA, studerade tekniska och strategiska frågor samtidigt som försvar, kostnader och kärnvapenpolitik debatterades.
Den civila ”svenska linjen” byggde samtidigt på inhemskt uran och tungvattenreaktorer. Det fanns kopplingar mellan civil och militär forskning, men historien bör inte förenklas till att varje svensk reaktor var en kärnvapenanläggning.
År 1968 beslutade Sverige att inte skaffa kärnvapen och undertecknade icke-spridningsavtalet, NPT. Ratificeringen följde 1970. Den konstruktionsinriktade kärnvapenforskningen avvecklades, och FOA:s experimentella plutoniumverksamhet upphörde 1972. Sverige utvecklade ingen operativ kärnvapenarsenal.
Marviken ingår i denna större berättelse om tekniska ambitioner och förändrad politik. Eftersom reaktorn aldrig laddades med bränsle producerade den inget plutonium.
04 / TIDIGA SVENSKA REAKTORER
Reaktorerna bakom namnen
Forskningsreaktorer, demonstrationsanläggningar och ambitiösa prototyper: det var olika slags projekt, inte en enkel följd av kärnkraftverk.
Sveriges första reaktor
R1 var en forskningsreaktor i ett bergrum under KTH. Den första starten i juli 1954 inledde reaktordriften i Sverige. Den tidigare reaktorhallen är fortfarande en del av KTH:s historia.
Läs mer ↗Ett centrum för forskning
R2 användes för kärnteknisk forskning och materialprovning i Studsvik. Där fanns också den separata reaktorn R2-0. Båda stängdes i juni 2005. R2 var en forskningsanläggning, inte ett kommersiellt kraftverk.
Läs mer ↗Från planer till projekt
Vattenfalls Adam-projekt och AB Atomenergis R3-planer förenades i Ågesta som R3/Adam. Planerna för Eva och R4 blev Marviken, R4/Eva. Namnen speglar projektens utveckling och avser inte ytterligare reaktorer i drift.
Läs mer ↗Adam blir en anläggning i drift
Ågesta var en tungvattendemonstrationsanläggning som levererade värme till Farsta och även producerade el. Reaktorn startades 1963, med regelbunden energileverans från 1964 till nedläggningen 1974. Till skillnad från Marviken togs den i kärnteknisk drift.
Läs mer ↗Den planerade fjärde reaktorn
Marviken skulle bli R4, nästa steg efter Ågesta/R3 i det svenska reaktorprogrammet. Under namnet R4/Eva byggdes anläggningen som en avancerad tungvattenprototyp, men laddades aldrig med kärnbränsle. Systemen kom senare att användas för internationell reaktorsäkerhetsforskning i full skala.
Ågesta / R3 →05 / URSVIK
Plutoniumbunkern
I skogen norr om Stockholm finns ett annat kapitel av Sveriges kärntekniska historia. Inom det tidigare FOA-området i Ursvik låg laboratorier med koppling till den svenska kärnvapenforskningen, däribland ett plutoniumlaboratorium.
Från forskning till avveckling
Plutoniumverksamheten i Ursvik hörde till samma epok som tungvattenreaktorprogrammet vid Ågesta och det planerade Marviken/R4. Laboratoriet hanterade plutonium för forskning under den tid då Sverige undersökte kärnvapenalternativet.
Den experimentella plutoniumverksamheten upphörde 1972 när kärnvapenprogrammet avvecklades. Laboratorieutrustning och radioaktivt avfall fördes bort. Miljöundersökningar och sanering följde när det tidigare militära landskapet förändrades.
SSM: FOA i Ursvik, avsnitt 6 ↗Ågesta, Ursvik och Marviken
Platserna visar olika delar av den svenska kärntekniska historien: Ågesta var en reaktor i drift, Ursvik ett centrum för försvarsforskning och Marviken en obestrålad prototyp som blev ett säkerhetslaboratorium.
Kopplingarna mellan platserna ger en bredare bild av ambitionerna, forskningen och besluten som formade det svenska kärntekniska programmet.
06 / KRUTBANAN
Järnvägen genom skogen
Krutbanan var en militär järnväg som förband Ulriksdal med försvarets anläggningar i Ursvik. Den cirka tre kilometer långa banan byggdes under andra världskriget och användes för militära transporter, bland annat vapen och ammunition.
Delar av den tidigare bansträckningen är i dag gångvägar genom Järvalandskapet. Banvallen är ett synligt spår av Ursviks militära historia och ett naturligt komplement till berättelsen om bunkern.
Tillsammans med Ågesta bildar Ursvik och Krutbanan en fascinerande resväg genom Stockholmsområdets försvars- och kärntekniska historia.
Krutbanan och Ursviks landskap ↗07 / FÄLTARBETE & DOKUMENTATION
FOI:s mätningar och SSM:s genomgång
FOI:s radiologiska undersökning
FOI undersökte det tidigare industriområdet i Ursvik 2003 och publicerade resultaten 2004. Historiska handlingar och intervjuer låg till grund för gammamätningar och jordprovtagning. Fältinstrumenten omfattade germanium- och natriumjodiddetektorer. Studsvik Nuclear analyserade prover för alfa-, beta- och gammastrålande ämnen.
Undersökningen gav inga indikationer på förhöjd förekomst av radioaktivt material från den tidigare verksamheten. Den uppmätta aktiviteten förklarades av naturlig radioaktivitet och kvarvarande nedfall från Tjernobyl.
FOI-R--1187--SE ↗SSM:s historiska bedömning
SSM:s rapport från 2013 om äldre anläggningar för radioaktivt material sammanställde Ursviks undersökningar, sanering och tillsynshistorik. Den beskriver FOI:s radiologiska friklassning och avslutade verksamhet i Ursvik samt senare markundersökningar och omhändertagande av kemiska föroreningar och misstänkta explosiva föremål.
Rapporten ger en samlad bild av hur det tidigare laboratorieområdet undersöktes och avvecklades.
SSM 2013:23 · avsnitt 6 ↗08 / STUDSVIK & GEOLOGISK TID
Atomic Beach och Tvärenkratern
Det låter som en plats ur en James Bond-film, men Atomic Beach är en verklig strand vid Södermanlands kust. Det officiella namnet är Byggningssand och smeknamnet kommer från närheten till Studsvik. En uråldrig nedslagskrater ger platsen ännu en fascinerande dimension.
En strand intill kärnteknisk historia
Studsvik blev ett centrum för den tidiga svenska kärntekniska forskningen. Bland forskningsreaktorerna fanns R0 och R2. R2 och den separata reaktorn R2-0 var i drift från 1960 till 2005. Den närliggande stranden för samman teknikhistorien med ett stilla landskap av hav, klippor och skog.
Byggningssand / Atomic Beach ↗En meteorit under viken
I den närliggande Tvären finns en nedslagsstruktur som är omkring 450 miljoner år gammal. Långt före forskningsreaktorerna träffade en meteorit denna del av den dåtida havsbottnen. Sedimentära bergarter vid kratern bevarar spår av det marina liv som följde.
En studie från 2025 undersöker fossila mossdjur i kalkstensblock som transporterats av inlandsisen i Tvärenområdet. Där möts kraterns geologiska historia och fossilen kring viken.
Läs den paleontologiska studien ↗
09 / EKON I FIKTIONEN
Adam, Eva och Neon Genesis Evangelion
Namn som väcker associationer
I animeserien Neon Genesis Evangelion från 1995 hör Adam och Evangelion-enheterna, oftast kallade Evas, till en värld av stora tekniska ambitioner och dolda ursprung. Namnen ger ett slående eko av Sveriges R3/Adam i Ågesta och R4/Eva i Marviken.
First Impact, Second Impact
Evangelions mytologi kretsar kring det uråldriga First Impact och det katastrofala Second Impact, en händelse kopplad till ett experiment med Adam. Vid Tvären är nedslaget geologiskt snarare än fiktivt: spåren av en meteorit bevarade under en svensk vik.
Tillsammans skapar kratern och reaktornamnen en suggestiv parallell till seriens teman om ursprung, katastrof och vetenskapliga ambitioner. Det är en kulturell association, inte ett påstående om att serien inspirerades av de svenska platserna.
Neon Genesis Evangelion ↗10 / ETT FÖRESTÄLLT SVERIGE
Simon Stålenhag: framtiden som blev kvar
Simon Stålenhag placerar fantastiska maskiner i välbekanta svenska landskap: skogar, fält, förortsvägar och rester av storskaliga teknikprojekt. Hans föreställda Sverige är nostalgiskt, främmande och ofta dystopiskt.
Marviken genom en annan lins
Marvikens övergivna storskalighet, betongbyggnader och omgivande skog ligger påfallande nära Sverige i Stålenhags bilder. Likheten finns i stämningen: en ambitiös teknisk framtid som blivit en stillsam lämning i ett vardagligt landskap.
Ågesta- och Marvikenepokens framtidstro och infrastruktur ger en verklig historisk motsvarighet till denna bildvärld, även om Ur varselklotet och Flodskörden skildrar ett alternativt Sverige under 1980- och 1990-talen.
Från bildvärld till tv-serie
Ur varselklotet (Tales from the Loop) och Flodskörden (Things from the Flood) hör till Stålenhags berättande konstböcker. Hans målningar inspirerade tv-serien Tales from the Loop från 2020, om människor som lever ovanför en gåtfull forskningsanläggning.